Att ge sig ut på sjön höggravid är väl inget konstigt. Men man kan ju välja en dag när det inte blåser kuling. Typ. Vi fick faktiskt vända när vi hade kommit lite mer än halvvägs till ön. Vilka jäkla vågor. Och vår lilla båt. Nädu, ingen bra kombo. Sista biten, typ 20 minutrarna, va fruktansvärda. Det hade bara varit lite jobbigt i vanliga fall men var nu en helt annan sak höggravid. Vi var tvungna att gå rakt mot vågorna för att inte välta. Då slår det lite kan man säga. Upp på vågtoppen och ner i den djupa dalen PANG! Tre-fyra dunsar va riktigt hårda och ja oron fanns där för magen. Positiva tankar och hamnen som låg där framme långt bort fick trösta, ingen idé att tänka något annat. I någon våg dök vi till och med. Jag va så blöt så jag hade aldrig märkt om vattnet gått kan jag säga.
O körde sakta och hur bra som helst, men det hjälpte liksom inte. Det fanns bara upp-ner som valbar väg. Jaja vi kom iland till slut. Å vi gör inte om det. Lätt bris är max vid nästa båttur med Örnviken. Nu är väl iaf bebisen redan sjövan - check. Jag sov två timmar när vi kom hem (efter att jag lugnat ner mig lite). Kroppen va helt slut. En rejäl öm vänsterskinka gav sig tillkänna på lördagen och ett allmänt ömt bäcken. Och ett stukat självförtroende vad gäller sjön. Men jag skyller på graviditeten, jag hade inte tyckt att det varit så illa om jag bara hade mig själv att oroa mig för. Bilden visar ett mycket mysigt sund som vi åkte igenom, platt vatten och enda tillfället att ta fram kameran :-) men ganska missvisande dock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar