tisdag 18 december 2012

Pucko

Jag är typ världens största tidsoptimist. Det börjar gå mig på nerverna. Imorse gick jag toksent till bussen. Tänkte, jag tar en annan väg så jag kan genskjuta bussen. Lite längre att gå men även lite längre för bussen att åka. En vinst för mig tänkte jag! Och sprang...

Nu på kvällen fick jag en till snilleblixt. Åkte och julshoppade efter jobbet eftersom jag jobbade på en annan ort och hade lite närmare till stan än vanligt. Ställde jobb-bilen vid bussen och tänkte ta den på hemvägen.
På väg hem: Hoppade av bussen, kastade mig i bilen och satte efter den. "Jag ska med samma buss! ". Istället för att lugnt och fint parkera på parkeringen vid vägen ser jag bussen långt bort i backspegeln och tänker, nej f-n jag hinner parkera bilen i carporten. Svänger in och tänker IDIOT det hinner du inte alls! Slänger in bilen i carporten, springer i 180 i snömodden, sladdar runt hörnet - Ja, där kommer bussen. Tänker f*ck, men ger inte riktigt upp. Springer längs med bussen, han blinkar in på hållplatsen och jag springer över vägen (framför en bilist som förmodligen bara suckade åt min totala tajming) och kravlar flåsandes in på bussen. Helt sopslut! På bussen tittar folk på mig "Öh, gick inte hon på i stan också? "....
Idiot.

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Mmmm visst :-) så himla trött på mig själv ibland!

      Radera
  2. Hihi! Förlåt kan inte låta bli att skratta lite (känns ok när det gick bra till slut). Tok-Britta :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha man får skratta. Tänkte, jag bjuder på det :-)

      Radera