Bestämde mig igår för att idag var det dags att köra första löprundan. På nästan ett år! Med skräckblandad förtjusning började jag förbereda mig. Jag sa till O att jag borde springa i spåret som är mjukt för att vänja lederna och undvika ont i benhinnorna, men att jag egentligen inte orkade "för det är så långt till spåret". Haha ja just det, jag skulle ut och springa va? Det är typ 200 m till spåret. Men såna där knäppa ursäkter kan drabba mig, det är det som är så jobbigt! I vilket fall, det blev spåret + lite till. Skogsvägen fram till elljusspåret är ca en halv kilometer och på vägen hem tog jag en vända runt kvarteret. 4 km på 24 min och 20 sek. Det är jag så grymt nöjd med.
Tempo
1 km: 5.39 (kändes som att jag flög fram)
2 km: 6.20
3 km: 6.40
4 km: 6.20
Mådde pest och pyton efteråt och det tog en bra stund innan det kändes skönt. Den mest obehagliga stunden med att springa är precis när man stannar tycker jag, då kommer alla känslorna på en och samma gång (utan Gessles härliga sommarkänsla...).
I know the feeling! 😆
SvaraRaderaKanon bra gjort Britta! Nu är du igång :) Säg till om du vill ha sällskap någon gång så kanske vi kan ta en löptur efter jag slutat jobba.
SvaraRaderaJa gärna! Skrev på förra kommentaren (Mål 2014) att du kanske vill springa på lunchen någon dag i februari när O är hemma :) men efter jobbet går ju jättebra det med.
RaderaAbsolut, lunch det funkar också! men du kanske får vara drivkraften :)
SvaraRadera